Hans Lannér

Född 1947 i Skene, verksam i Stockholm.
Utbildning: Konstfack, Stockholm
Representerad: Malmö museum, Ystads konstmuseum, Borås konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Sundsvalls konstmuseum.

Det har det skrivits mycket i nationell press om Hans Lannér, låt oss därför nedan ta del av sammanfattningar och upplevelser av hans konstnärskap. I boken Hans Lannér, Carlssons förlag 2008, skriver professor Ulf Linde och konstnären och författaren Ernst Billgren. Här följer utdrag ur deras essäer.

En man som går över gatan … han ser sig om, skaffar sig en säker uppfattning om trafiken och tar första steget över trottoaren, rännstenen ut på gatan. – Varför litar han mer på trottoaren, rännstenen och körbanan när han sätter ner fötterna än på trafiken?

Han tvekar aldrig om var han sätter ner fötterna.

Hans Lannérs bilder har den karaktären: han blickar ut över vad han ser och skildrar ting som han knappt hinner registrera, som han inte vet vad de ”är”, och går sedan ut i bildrummet med samma obegripliga säkerhet som mannen som går ut i körbanan …

När vårt eget släkte dött ut snurrar jorden oss förutan. Horisonten fortsätter att vara vågrät, tyngder fortsätter att falla rakt ned, natt fortsätter att avlösa dag: allt det som mannen som går över gatan aldrig behöver tänka på utan tar för givet.

Det är vad Hans Lannér ger uttryck åt i sina små etsade hymner.

Ulf Linde

Det är lätt att tro att måleri fungerar så att man tar en vit fyrkant och med hjälp av färg fyller den med olika prylar. Det är möjligt att många gör precis så, men absolut inte Hans Lannér. Inte ett föremål på hans målningar är ditlagt. De tycks ha funnits därifrån början, nyss upptäckta och registrerade och inte en fläck kan man ta bort.

Alla delarna i bilden fyller en funktion, och skulle en färgfläck saknas upphörde balansen och bilden blev en karta omöjlig att orientera sig ifrån. Ofta är föremålens exakta placering antydda med ett enkelt penselstreck på samma sätt som man i amerikanska kriminalserier ritar runt liket för att visa var och hur offret låg. Strecket är bara antydningsvis likt den ursprungliga figuren men alla väsentliga ledtrådar finns för att kunna lösas.

Det är precis så jag uppfattar Hans Lannérs målningar. Att stå inför en ny målning av honom är som att läsa en deckare. Han har skalat bort allt oväsentligt och det är upp till mig att lösa mysteriet …

Ernst Billgren