Lena Björn

född 1960 och kommer från Tranemo.
Utbildning: Hovedskous målarskola.
Representerad: Borås konstmuseum, Teckningsmuseet, Laholm, Västra Götalandsregionen, Region Skåne samt landstinget i Halland, m.fl.

”Vad har jag för syfte med min konst? Vad är det som triggar igång mig?

Vi har alla olika ’skills’, som mina barn skulle sagt, det gäller bara att utnyttja dem i det som vi vill åstadkomma och uttrycka.

Ända sedan jag varit riktigt liten har jag alltid reagerat på orättvisor. För mig är det just detta som mitt konstnärskap handlar om … att genom konsten faktiskt våga säga ifrån, säga vad jag tycker för att få en reaktion.

En resa till Tanzania 2010 utmynnade i vandringsutställningen Face the Future – om delaktighet och människovärde. Jag ville lyfta olika frågeställningar utifrån min position som konstnär, jag ville berätta deras historia, kommunicera min känsla i linjer, färg, rytm, tecken och doft, med möjlighet till fördjupning och låta det smälta samman till en helhet, omsluta betraktaren. Jag ville låta betraktaren vandra mellan olika känslotillstånd där ansvaret för allas vår gemensamma framtid löper som röd tråd.

2014 blev jag tillsammans med 16 konstnärer från olika delar av världen inbjuden till Indien av Tellus Art Academy. Tellus Art har bland annat byggt upp en skola för fattiga barn i Kaliyanwala, en liten by i regionen Uttarakhand. Tack vare medel från Tore G Wärenstams stiftelse kunde jag resa. På plats arbetade alla vi konstnärer tillsammans för en god sak genom konsten.

Väl hemma skrevs det i media om bestialiska mord på två unga flickor i grannregionen till Uttarakhand. Flickorna blev våldtagna, brutalt mördade och sedan hängda i ett träd.

Det kunde varit flickorna jag träffat på skolan, flickorna med sina långa flätor. Bilderna som visades i media blev så nära och påtagliga och gav mig ingen ro. Tecknade skisser blev skisser i lera som blev bronser. Skulpturerna har inga armar och hårflätan är virad kring kroppen likt ett rep. De är fjättrade av sin egen kvinnlighet. Jag försökte förmedla känslan av utsatthet, känslan av att inte ha något värde. Skulpturer blev mitt sätt att kommentera och reagera.”